Svensk musik
Hat flyter i mina vener. Det fullkommligt kryper i kroppen på mig. Anledningen är Grammisgalan, som sänds på tv4 i skrivande stund. Fan alltså, har svensk musik alltid varit så här dålig? Om inte, vad hände liksom?
Härmed lovar jag mig själv att aldrig, och då menar jag fan aldrig, se på ett intressant tv - program tillsammans med folk som är obrydda eller i mitt tycke okunniga.
Det var en liten avstickare. Nu tillbaka till Grammisgalan. Carina Berg, Mando Diao, Snook, Veronica Maggio, Martin Stenmark, Sanna Bråding, BWO, Basshunter och Sunblock. Alla dessa varelser får mig att vilja spy, skrika, slå och bara hata. Samtliga har de förpestat ett av mina allra största intressen, musiken. Må de alla hava olyckliga musikkarriärer. Det kanske inte är programledarnas fel att de leder tillställningen? Men riktigt usla är de. Och riktigt irriterad blir jag bara jag bevittnar deras prestation, om jag nu kan kalla det så?
Mando Diao har släppt ett av årets bästa album Andréas. Du gillar inte Mando Diao för att dom har haft en beef med kent. Lika bra att erkänna. Carina berg tycker jag är het och Snook samt Veronica Maggio tycker jag faktiskt är helt okej radiomusik.
I övrigt går resten bort. Martin Stenmark är pinsam och från örebro. Jag ska återkomma till grammisgalan i min blogg.
Jag kan inte göra annat än att hålla med. Fast jag måste hålla med Jesper också, Carina Berg är het.
Ja, det mesta går bort. Håller dock med Jesper om att det är onödigt att kasta skit på Mando. Deras musik håller hög klass!
Kan inte påstå att jag gillar folket. Drygt och svårt skall det vara. Vad hände med ödmjukhet?
Man kan ju undra vad som gått fel när en artist som Basshunter ens kan få sin musik uppspelad i statlig radio...
Ett bra inslag i galan tycker jag var det som hette något i stil med "Så här blir du en lyckad artist". Däremot tycker jag inte det var det minsta roligt, vilket verkar ha varit poängen. Emma Andersson är ett lysande exempel.