wickan78

En nedsläckt lokal. Ett stearinljus fladdrar till på scen. Bandet kommer insmygandes i sina mörka kläder. Sophie Zelmani kommer in på scen efter bandet börjat spela. Med sin blodröda klänning utmärker hon sig på ett lysande sätt. Travelling öppnar spelningen och frikortet fångar mig direkt. Sophie Zelmani låter som hon brukar. Hon har en oerhört vacker och attraktiv stämma. Det är inte ofta hon pratar mellan låtarna. Men det händer. Sophie Zelmani sjunger hellre än pratar. "Jag tänkte säga något men det kom inget, det brukar vara så med mig."
Hon behöver inte använda sig av gester och dansmoves. Hennes blotta närvaro fångar publiken. Det gör att konserten blir behaglig och stämningsfull. Hon blandar nya låtar med gamla. När hon spelar Going home och I cant change blir det en magisk stämning i lokalen. Under hennes extranummer sa jag till Angelica att om hon spelar Always you och Stand by, så är det min bästa konsert någonsin. Nu blev det inte så. Hon spelade ingen av dem. Därmed blev det inte min bästa konsert. Men det var nära.

"I can only sense happiness if the music is sad."



Sophie Zelmani. Bilden är inte från Trädgårn.