Om du har varit i Helsingborg så har du helt säkert sett Miche. Han är mannen som dyker upp överallt. Alla i Helsingborg vet vem Miche är.
Igår var jag och Martin på Mink och klubba. Efter en förfest hemma hos mig bestående av dryck och fotboll begav vi oss till stan. Första annhalt blev Utposten och det verkade som att hela Höganäs hade tänkt som oss. Jag bekantade mig med hela stället och sedan styrde vi kursen mot Mink. På vägen dit hade jag, Martin och Fille en djup diskussion om Håkan Mild. Det mynnade ut i att Martin förpestade hela trollhättesonens fotbollskarriär. När vi kom in på Mink fick vi en uppenbarelse. Vid det kungligaste bordet på hela stället gestaltade han sig ur den dimmiga ytan. Jag pratar givetvis om mannen som fem minuter senare kommer gå under namnet Gud. Vid detta tillfället var han dock bara Miche för oss, en legend som kallar alla han ser för tillen. Vi satte oss bredvid Miche som var coolt prydd med bla en Harley Davidson-jacka och HIF-keps. Under hans otroligt manliga mustach hade han lagt in en av de största prillorna jag sett. Vi hann inte växla många ord innan Miche reste sig och tog fram en hundralapp ur sin ficka. Därefter la han hundralappen i min hand, visade tre fingrar för mig, pekade på sin ölflaska som var tom på öl och slutligen pekade han på baren. Lat som jag är orkade jag inte gå till baren för att köpa tre öl till Miche. Istället tog Martin över kommandot. Som den lurige journalist han är fick han Miche att lätta på sitt hjärta. Och inom loppet av en minut hade legenden förvandlats från Miche till Gud. Här följer några av de citat han bjöd oss på. Tänk på att Henke Larsson är som en gud för helsingborgarna.
"I Helsingborg är jag större än Henke Larsson".
"Jag är kung i Helsingborg".
"Alla vet vem jag är".
Lägg därtill att han under vårat samtal reser sig upp, pekar på sitt HD-märke som han har på bröstet och luftjuckar.


Miche gottar sig med pilsner i solen.

When you walk through a storm, hold your head up high
And don't be afraid of the dark.
At the end of the Storm there's a golden sky
And the sweet, silver song of a lark.
Walk on through the wind, walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart,
And you'll never walk alone.
You'll never walk alone.

Då är jag tillbaka i Sverige efter en vecka i Amsterdam. Resan var helt okej och den innehöll flera guldkorn som tiden i Groningen, Art och Bart, Queensday, hemma hos Tunde, "Hur roligt e det att festa när man eldar upp sina kompisar", kanaler, Cheesefather och Hogan. Mycket internt men ack så bra. Givetvis fanns det störiga saker som cyklar, folk, bollibompagruppklunga, tio timmar på tåg Amsterdam-Groningen och Queensday.

Det var trevligt att träffa Rasmus Lindgren. Han har en riktig stjärnstatus i Groningen, vilket hans tränare tydligt påpekade. Nu ska reportaget skrivas.

Idag har vi haft antagningsdag för dem som söker journalistlinjen. Jag och E-K guidade sju nervösa själar. Dagen startade med att jag önskade samtliga liv välkomna till denna präktiga dag. Sedan höll Anders fanan uppe på ett snyggt sätt. Jag och E-K bestämde oss för att våran guldklimp Per skulle komma in på linjen. Hoppas att så blir fallet efter några värmande ord från oss.

I morgon är det dags för publikfest på Bottnavallen när Grundsund tar emot Uddevalla IS. Vi har startat serien på ett bra sätt, två segrar på två matcher innebär givetvis full pott. I morgon ska jag försöka överlista "Källe" som vaktar UISmålet.


Liverpool. Vilket underbart lag och vilka fantastiska fans. Vilken final det kommer bli. Milan har revansch att erfordra efter att laget finalföll mot just Liverpool för två år sedan. Den matchen hade väl allt en åskådare kan begära av en fotbollsmatch. Nu ska Glenn och Nordahl hata varandra, igen.

Dagens låt är Sigur Rós-Englar.

Det blev en lyckad debut i Grundsund. Vinst mot Herrestad med 4-1 och tvåmålsskytt. Två mål gjorde även våran spelande tränare, Robert Olofsson. Det var min första match på nio månader. Därför var det riktigt jobbigt. Mycket väntat blev jag trött och fick gå av planen när det var femton minuter kvar. Men det var kul att spela match igen.

"Det fanns en tid för länge sen

När mitt hjärta var av sten

Jag kunde lämna allt och alla

Jag bara bytte roll och scen

nu rullar tårar nerför kinden

När jag kör ut genom södertull

Ikväll ska jag bli full

För kärlekens skull"

Idag gjorde jag en av mina sjukaste intervjuer någonsin. Jag fick i uppdrag att göra ett reportage om det svenska Davis Cup-laget i tennis. Därför tog jag mig ner till Svenska Mässan i Göteborg för att följa den svenska träningen. Den enda jag blev imponerad av var Thomas Johansson. Efter träningen var det dags för intervju med Davis Cup-kaptenen Mats Wilander. Vi gick upp på läktaren och satte oss på varsin stol. Efter tio minuter var intervjuen färdig. Mats Wilander var riktigt svävande i snacket samtidigt som han hade otroligt svårt att sitta still. Hur som helst. Jag var nöjd med vårat samtal. Nu var det bara en sak kvar. 20 frågor. Titt som tätt har GP 20 frågor med en känd person. Nu var det tänkt att jag skulle göra detta med Mats Wilander. Det går till enligt följande. Mats Wilander väljer tjugo nummer mellan 1-100. Jag som sitter med 100 frågor ger honom artigt den frågan som tillhör det nummret han valt. Man får lov att passa på en av de tjugo frågorna.
Första frågan han fick, slumpad, var "Har du gjort något kriminellt i ditt liv?"
För en kort stund slog det mig. Det är inte sant. Av hundra frågor så får han denna. 
Wilander svarar "Pass!"
Nästa fråga "Vilken är din favoritdikt?"
Alltså två nummer av hundra liksom. Hur stor är chansen att han ska få just de frågorna?
Wilander svarar "Det måste vara kaffet och droppen. Den har du väl hört talas om?"
Klart som fan att jag har hört talas om den dikten. Den kom ju etta i Hundra höjdare, med Fredrik och Filip.
Men eftersom jag märkte att han började misstänka att frågorna var uppgjorda så fick jag säga att jag inte hade någon aning.
"Jo men det gör du nog. Den kom ju etta i det där programmet Hundra höjdare."
Nu kände jag att det kanske var lika bra att vara lite ärlig iallafall. Njaaa nu när du säger det så vet jag nog, fick jag ur mig.

Sedan blev frågorna lite bättre, med ett par undantag. Men fy fan vilken start. Men det blir nog kul läsning i GP.