Hon kan alla labyrinter
För två veckor sedan uppstod en märklig situation som jag funderat mycket på. Jag blev uppringd av en gammal klasskamrat från sista gymnasieåret. Vi har inte talats vid på fyra år. Hon berättade att hennes vän ska gifta sig och att hon fått i uppdrag att vara tärna. Den blivande bruden är även hon en gammal klasskamrat från sista gymnasieåret, fast henne har jag inte pratat med sedan studenten. Den blivande tärnan frågade om jag är villig att ställa upp på en videoinspelad brölloppsgratulation. Tydligen ska det skojas till med lite käcka överraskningar som ska få bruden att förvånas och förundras.
Under de senaste två veckorna har jag ställt mig följande frågor.
1. Varför ska jag dyka upp på ett videoband när denna människa gifter sig? Vi har inte pratat på oändligt många år och under vårat år som klasskamrater var vi inga direkta compadres.
2. Vad är det underhållande i hela arrangemanget?
3. Varför uppskattas denna typ av aktivitet på sitt bröllopp?
4. Om det nu skulle vara så att man faktiskt tycker detta är en kul händelse på sitt bröllopp, hur reagerar man då? Kanske något i stil med "Åååå vad roligt. Han har jag inte sett på hundra år. Hur fick ni tag på honom?"
5. Vill man reagera så på sin brölloppsdag?
6. Vi känner inte varandra. Vad skulle jag säga på videohälsningen? Kanske "Grattis på bröllopsdagen. Hoppas du får ett lyckligt liv tillsammans med ööö,ööö." Alltså, jag vet ju inte ens om det är en man eller en kvinna hon ska gifta sig med.
7. Varför inte blicka framåt istället för att blicka bakåt?
I lördags vann vi seriepremiären mot Ödsmål. Segersiffrorna blev 2-0. Målskyttar Robert Olofsson och Emil Samuelsson. Jag belönades med två humrar för min insats. Mer om det går att läsa på www.grundsundsif.com
Matchreferat finns under tränaren har ordet. Nästa match missar jag tyvärr. Däremot är jag förhoppningsvis med när Uddevalla IS gästar Bottnavallen.
På onsdag åker jag till Nederländerna för att göra ett reportage om fotbollsproffset Rasmus Lindgren.
Dagens låt är Thåström - Som eld.
Sveriges hårdaste fotbollsspelare
Lika som bär
Martin Lidberg Mr. Incredible
Apa Musse
Akta er för stora, hemska, mäCktiga...
April är en kall och nyckfull vän
Det blev en lyckad debut i Grundsund. Vinst mot Herrestad med 4-1 och tvåmålsskytt. Två mål gjorde även våran spelande tränare, Robert Olofsson. Det var min första match på nio månader. Därför var det riktigt jobbigt. Mycket väntat blev jag trött och fick gå av planen när det var femton minuter kvar. Men det var kul att spela match igen.
Två veckors praktik på GP är över. Det känns dystert. Tänk att man kan få sådan mersmak på journalistyrket på bara två veckor. Extra kul att jag fick stort förtroende, fick skriva mycket. Höjdpunkterna var Davis Cup-knäcket. Fick de två första sportsidorna i tidningen med tennisen. Intervjun med Mats Wilander som jag bloggat om. Att jag fick förutspå och skriva inför Division 1 Södra var kul. Åka och intervjua Sveriges buttraste fotbollstränare Reine Almqvist var annorlunda. Ja, mycket var kul. Nu väntar jobb på Bohusläningen. På måndag ska jag skriva om Oddevolds genrep mot Skärhamn. Som sagt. Mersmak.
Enligt rykten kommer det snart en intervju på bloggen. Håll utkik.
Dagens låt är utan tvekan Eldkvarns Fulla för kärlekens skull. Helt klart något av det största Plura har gjort. Låten slår inte Kärlekens tunga. Men nästan.
"Det fanns en tid för länge sen
När mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
Jag bara bytte roll och scen
nu rullar tårar nerför kinden
När jag kör ut genom södertull
Ikväll ska jag bli full
För kärlekens skull"
Lika som bär
20 frågor med Mats Wilander
Idag gjorde jag en av mina sjukaste intervjuer någonsin. Jag fick i uppdrag att göra ett reportage om det svenska Davis Cup-laget i tennis. Därför tog jag mig ner till Svenska Mässan i Göteborg för att följa den svenska träningen. Den enda jag blev imponerad av var Thomas Johansson. Efter träningen var det dags för intervju med Davis Cup-kaptenen Mats Wilander. Vi gick upp på läktaren och satte oss på varsin stol. Efter tio minuter var intervjuen färdig. Mats Wilander var riktigt svävande i snacket samtidigt som han hade otroligt svårt att sitta still. Hur som helst. Jag var nöjd med vårat samtal. Nu var det bara en sak kvar. 20 frågor. Titt som tätt har GP 20 frågor med en känd person. Nu var det tänkt att jag skulle göra detta med Mats Wilander. Det går till enligt följande. Mats Wilander väljer tjugo nummer mellan 1-100. Jag som sitter med 100 frågor ger honom artigt den frågan som tillhör det nummret han valt. Man får lov att passa på en av de tjugo frågorna.
Första frågan han fick, slumpad, var "Har du gjort något kriminellt i ditt liv?"
För en kort stund slog det mig. Det är inte sant. Av hundra frågor så får han denna.
Wilander svarar "Pass!"
Nästa fråga "Vilken är din favoritdikt?"
Alltså två nummer av hundra liksom. Hur stor är chansen att han ska få just de frågorna?
Wilander svarar "Det måste vara kaffet och droppen. Den har du väl hört talas om?"
Klart som fan att jag har hört talas om den dikten. Den kom ju etta i Hundra höjdare, med Fredrik och Filip.
Men eftersom jag märkte att han började misstänka att frågorna var uppgjorda så fick jag säga att jag inte hade någon aning.
"Jo men det gör du nog. Den kom ju etta i det där programmet Hundra höjdare."
Nu kände jag att det kanske var lika bra att vara lite ärlig iallafall. Njaaa nu när du säger det så vet jag nog, fick jag ur mig.
Sedan blev frågorna lite bättre, med ett par undantag. Men fy fan vilken start. Men det blir nog kul läsning i GP.
Jag har skrivit på för Grundsunds IF. Det betyder att jag kommer spela division fem fotboll med hemmaplan på Saltön i år. Det blir säkert bra.