Lika som bär

76271-84

Den prestigefyllda tävlingen

Spänningen stiger. Igår prickade jag och Martin in våra artister. Det betyder att ställningen är 3-2, till mig, i våran Melodifestival-tävling. Martin, som så många gånger förr, valde först. Det var ingen överraskning att han valde Andreas Johnsson. Mycket väntat val från min kombattant.

Om vi går tillbaka i tiden. För lite mer än en vecka sedan, innan vi skulle välja artister till föregående omgång av Melodifestivalen. Då valde Martin att supportra The Attic. Feat Therese. Ett mycket oväntat val av den tappre skåningen. Ett val som enligt han själv var så oväntat och vågat att det skulle ge honom två poäng, istället för ett som vi vanligtvis får, om han gissade rätt. Jag har tidigare skrivit att det är Martin som är objektiv domare i tävlingen. Det tål att påpekas. Därför hade han givetvis fått två poäng, om det nu varit så att Drömhus-Therese hade tagit sig till Globen. Försök sätta er in i Martins tankar angående poängsystem. Fokusera ordentligt.
Igår valde jag Sarah Dawn Finer. Borde inte jag fått två poäng för det valet?
Till och med Martin blev förvånad över mitt val. Efter Sarah Dawn Finers uppträdande pep det till i min telefon. Givetvis var det den objektiva domaren/medtävlaren som skickat ett sms. På vilket det stod. "Hmm, bra med applåder på din. Tror du vet något som inte jag vet om kvällens deltagre".
Alltså var han en aning imponerad av mitt val. Kanske var han en gnutta nervös också, där han satt bänkad framför sin systers television i Växjö. Var favoriten, som han valt, rentav på väg att svika? Fanns det bättre deltagare med, namn som skåningar inte hört talas om?

Det var dock aldrig någon fara för Martin. Favoriten höll. Tillsammans med Sarah tog sig Andreas Johnsson vidare till final i Globen. Därmed fick vi båda rätt. Ställningen är alltså 3-2. Till mig. Jag tycker dock att mitt "skrällval" borde resulterat i två poäng. Domar´n! Skrällpoäng. Stilpoäng.

Jag fick ytterligare ett sms från Martin igår. Där det stod. "Bara så du vet...Finalen ger fler poängmöjligheter".
Hmm. Jag är fruktansvärt nyfiken på vad han har på gång. Givetvis kommer han säkerligen välja artist först. Kan det även vara så att han får dubbla poäng, bara för han ligger efter mig? Kanske att jag får halverade poäng? Dramatiken kommer bli olidlig i fortsättningen.
Spänningen stiger!

Jag förälskade mig

För fem år sedan förälskade jag mig. Jag satt i lägenheten i Oslo tillsammans med mina sambos. Det var fotboll på TV. Atletico Madrid spelade och deras dåvarande målvakt sköt amors pilar på oss genom rutan. Det var kärlek vid första ögonkastet. Om mina vänners kärlek var äkta vet jag inte, men det var min.

German Burgos är från Argentina. Han kallas för El Mono, som betyder Apan. Karriären startade i Ferro Carril Oeste. 1994 gick han vidare till den argentinska storklubben River Plate. Fem år senare begav sig flyttlasset till Spanien och ön Mallorca. Det blev dock bara en säsong på semesterön för Burgos. Han tog sitt pick och pack tillbaka till River Plate. Men han gav inte upp sin proffsdröm. Två år senare, närmare bestämt 2001, skrev han på för Atletico Madrid. Och det var då jag fick upp ögonen för den argentinska målvakten. 
Vi satt alltså i TV-soffan och bevittnade när German Burgos fick ett stenhårt skott rakt på näsan, kepsen flög iväg, blodet forsade och han rusade ut och rev omkull den hårdskjutande motståndaren med straff som följd. Med en bomullstuss i ena näsborren räddade han straffen. Det var då jag aktivt började följa honom.

76271-82

Det som var mest underbart med German Burgos var hans unika målvaktsstil. Det såg ut som om han var pårökt, som om han inte hade några leder. En gummigubbe helt enkelt.

2003 var han tvungen att lägga handskarna på hyllan. Anledningen var att han drabbades av cancer. Samma år gjorde han en lyckad canceroperation. Vad han gör idag har jag ingen aning om. Men jag hoppas verkligen han mår bra. Tack vare att han bjöd på otroligt många skratt önskar jag honom allt gott.

Lite kuriosa är att han älskar musik. Samtidigt som han spelade fotboll på hög nivå var han även trummis i ett hårdrocksband. Favoritbandet är Rolling Stones.
Han har sagt väldigt många härliga saker. Jag har plockat ut en godbit. "Med mitt utseende skulle jag aldrig kunna spela i Real Madrid".


You Never walk alone

76271-81
Swing it Craig, swing it.


Liverpool körde över Barcelona på Nou Camp. Med segersiffrorna 1-2 har Pool skaffat sig ett bra utgångsläge inför returen på Anfield om två veckor. Innan matchen hade tabloiderna riktat stort fokus mot Craig Bellamy och John Arne Riise. Anledningen var en liten incident där Bellamy hotat Riise med en golfklubba, för att norsken vägrade sjunga karaoke.
Spekulationerna var många. De flesta trodde Liverpool var ett skakat lag som skulle bli förnedrat i Katalonien. Självklart känner de inte till Liverpool. Självklart glömmer man allt vad osämja heter när man får på sig Liverpool-dräkten, med det underbara och anrika emblemet på bröstet. Och självklart var det just Bellamy och Riise som sänkte ett skakat Barcelona. Bellamy kvitterade i slutet på första halvlek. En härlig nick och en riktig målvktstavla av Valdes. Hur firade Bellamy målet? Jo, med en golfsving. Swing it Craig, swing it.
I andra halvleken avgjorde Riise på pass från, just det, Bellamy. Hela historien bevisar den anda som finns i klubben. Det är stort att spela i Liverpool.

Åke Unger kommenterade matchen. Under 94 minuter hejade han på Barcelona. Han kallade Belletti för hjälte, kallade Gudjohnsen för den isländska vulkanen och var så in i helvete röd-blå-ögd att man nu kommer hata han för all framtid.

Thomas Nordahl satt i studion. Han är inte bättre än Åke Unger. Milanfanatiker kan man kalla honom för. "Jag sticker ut hakan och säger att Milan går vidare". Trots att det blev 0-0 på Celtic Park. När det pratades om Liverpool efter matchen så fick han, på något märkligt sätt, sagt att Benitez (Liverpools tränare) tippat Liverpool-Milan i final. Det gör inte saken bättre att han snackar skit om Roma hela tiden. Filmare, busar och formsvackor. Det är Roma enligt Don Tomasso.

Semester är som grädde på moset

2-1. Jag leder min och Martins prestigefyllda tävling. I lördags gav jag Sebastian mina sympatier medan min motståndare valde att supportra The Attic.Feat Therese. Varför han valde dem vet jag inte. Men jag har mina aningar. Strax innan tävlingen började fick jag ett sms av honom. "Om The Attic går vidare ger det två poäng".
Nu är det så att Martin bestämmer reglerna. Då är det bara att lyda. Hur som helst. Jag leder, vilket känns bra. Var det förresten någon som hörde Sonja Aldéns låt? Det var bland det sämsta jag hört. Hur kan man sträva efter att bli som Carola?

IFK Göteborg ser ut som tänkbara mästare jämfört med Helsingborg. Skånes näst bästa fotbollslag har stora problem. Fredrik Björk är lagets nya kapten. Bara det säger en hel del. Kommer inte Henke så kanske vi kan se HIF på Skarsjövallen nästa år, om inte Ljungskile går upp till Allsvenskan.

Anja Pärson var stor innan VM. Nu är hon ännu större. Jag gillar Anja. Det hon åstadkommit är fantastiskt. 
Det känns dock som flera av åkarna kommit till Sverige som turister. Man kör ur tävlingen i första åket, skiter i vilket och åker ner till Carlsberg-tältet. Lite som tennisveckan i Båstad, där turneringen präglas av fest.
Sedan är det mycket konstigt att Anjas pappa sätter banan. Med risk för negativt snack borde Anders Pärson lämna den sysslan.

I morgon startar åttondelsfinalerna i Champions League. De största godbitarna spelas dock på onsdag.
Barcelona - Liverpool. De två senaste årens mästare.
Roma - Lyon. Chippen mot Kim.
Semester på det är som grädde på moset.

Jag är inte med i någon sekt

Ok. Dags för lite förklaringar. Jag vill förtydliga att jag inte tycker om Melodifestivalen. Några av mina vänner är upprörda och tror att jag gått med i Melodifestival-sekten. Att jag helt plötsligt fått sympatier för Lena, Anna, Nick, Carola, Kicki och Bettan. Därför förtydligar jag än en gång, jag har inte tagit steget över till den andra sidan.
Däremot tycker jag om tävlingar. Anledningen till mitt bloggande om Melodifestivalen har med min och Martins tävling att göra. Jag vet att det finns några, tro det eller ej, som följer våran duell med spänning.

Sedan vad gäller vissa andra saker som rubriker och annat. Vissa saker får man läsa med lite ironi.

Nakenchocken i Scandinavium

Såg precis gårdagens Melodifestival. En klart bättre deltävling än den förra. The Ark var bäst och det gick ett sus i Scandinavium när Ola Salo tog av sig tröjan. Tröjtricket gick hem bland killar och tjejer. Helt rätt att de gick vidare till final. Marie Lindberg knep den andra finalplatsen. Å som hon gjorde det. Hon var nervös och det såg ut som att hon blivit tvingad till scenen. Som om hon var en liten, ensam tjej i ett stort hav av människor i ett fullsatt Scandinavium. Och att hon ville be om ursäkt för att hon är en lärare från Munkedal, och inte en ytlig Stockholmstjej som lever i skuggan av någon G:son. Kanske var det därför hon blev charmig. Med en bra ballad gav hon fingret till pajasar som Rob ´n Razz och G:son. Jag blev faktiskt rörd när hon gick vidare.
Kristian Luuk, den baltiska lilla pojken, är bra som programledare. Ironi är bra. Göteborgarna var också bra. Scandinavium-klappet är magiskt.

1-1 står det på tröjan och 1-1 står det i matchen. Så stod det på det sms jag fick av Martin igår. Vi har en Melodifestivaltävling. Det går ut på att gissa vem som går vidare till final. Jag prickade in Tommy Nilsson förra veckan. Igår hade jag lagt mina sympatier till Jimmy Jansson. Givetvis hade jag valt The Ark om inte Martin hittat på egna regler. Tydligen väljer den som ligger sist, av oss, artist först. Typiskt. Martin, nu var det andra gången du valde artist före mig. Är det min tur att välja först två gånger nu? Eller hur ska vi göra nu när ställningen är oavgjord?

Laleh tycker att jag och Angelica är ett fint par. Ja, det sa hon igår. Jag tycker att Laleh är fin.
Hennes spelning var bra, annorlunda, stämningsfull, smart, vacker och intressant. Jag tycker Laleh är en människa med intressanta och kloka tankar.

Hur var Mando Diao igår? Skitungarna spelade i Örebro. Jesper arrangerade. 

Något är riktigt galet i vårt landsting. Pressekreteraren är märklig. Hon var och föreläste för våran klass i fredags.  Det var en konstig upplevelse. Hon hoppas att nästa landshövding blir en kvinna. Bara för att det ska vara jämställt. Missförstå mig inte nu. Jag är inte emot kvinnor på något sätt. Ty, kvinnan är något av det bästa som finns. Borde inte den som är mest lämpad för jobbet få det? Sedan om det är en kvinna eller man, vem bryr sig liksom.
Däremot är LANDSHÖVDING ett tufft ord. Tänk att få vara hövding.

Vi går mot bättre tider

Sundets pärla. Min älskade flicka. Jag är en lycklig man när jag är med dig. Är på biblioteket. På flykt från lägenheten. Den renoveras. Två polacker utför arbetet. Jag gav mig ut ganska tidigt. Ner mot stan i det härliga vädret. Tänkte goda tankar hela vägen. Sådana tankar jag brukar tänka när mörkret är på väg bort. Samtidigt berättade Lou Reed för mig om att han känner sig som Jesus son när han tar heroin. Gick till Systembolaget. Köpte en pava rött, två Guinness och en alkoläskeblask. Gick därefter och spelade på hästar, lotto, stryktips, joker och bomben. Någon gång måste det väl vara min tur att vinna mycket pengar. Varför inte idag? Tog mig sedan neråt stan. Till en affär där det finns massa bra filmer. Tittade igenom sortimentet. Köpte inget. Hallelujah. Jeff Buckley sjunger Leonard Cohens gamla låt. Vilken jävla mäktig sådan. Kan det bli bättre en vacker dag som denna?

Ska på Laleh i kväll. På The Tivoli. Innan konserten blir det Liverpool och Guinness på hemmaplan. Utan några polacker. Läste förresten ett bra motto igår. Ge mig kraft att förändra det jag kan och släppa allt det andra.

Underbart att inte tänka på massmedier och kommunjournalistik. Eller, det är ju precis vad jag gör nu. På måndag tar vi nya tag. En vecka till med kommunjournalistik. Sedan lov. Blev godkänd på massmediearbetet. Skönt att jag kan släppa taget från den röda, tjocka boken.

Världens tio bästa anfallare

Okaaj. Dags för en liten utmaning. Jag, Jesper och Martin ska lista världens tio bästa anfallare. Här kommer min topp tio lista.

   
   1. Thierry Henry

 Världens bästa anfallare. Han har enormt många kvalitéer som håller högsta klass. Hans enorma snabbhet, explosivitet, styrka, teknik, huvudspel, känsliga fot och målfarlighet gör honom näst intill komplett. En bättre "fel fot" hade gjort honom fullbordad. Något som imponerar är att han är Arsenals bästa målskytt genom tiderna och Premier Leagues bästa spelare genom tiderna. Han bär sitt Arsenal på sina axlar. 1 VM –guld, 1 VM – silver, 1 EM – guld, Ungdomsvärldsmästare med Frankrike, Fransk mästare, Premier League mästare – 2 gånger, FA – cup mästare – 3 gånger, 1 silver i Champions League, 1 silver i UEFA – cupen, Skytteligavinnare i Premier League – 4 gånger, Årets spelare i England – 3 gånger, Guldskon – 2 gånger. Förra året mäktade han med att göra 27 ligamål och 5 CL – mål. Imponerande statistik som säger det mesta. I skrivande stund har Thierry Henry gjort 10 Premier League – mål. 

      2. Samuel Etoó


 

Visst han har varit skadad under en längre period. Nu är han dock tillbaka. Trots det långa uppehållet rankar jag honom som nummer två i världen. Det som utmärker Barcelona – forwarden är hans power. Riktigt stark och snabb. Lägg där till målfarligheten och tekniken. Förra säsongen var han en stor bidragande orsak till att Barcelona vann Champions League, Primera División och spanska cupen. Utan den kamerunska stjärnan är inte Barcelona sig likt. Han blev utsedd till Afrikas bästa fotbollsspelare under 2003, 2004 och 2005. År 2000 tog han ett OS-guld och har dessutom vunnit African Nations Cup med Kamerun två gånger. Förra säsongen var Eto'o den bäste målskytten i Primera División med 26 mål.


 

   3. Didier Drogba


 

Ivorianen imponerar stort i Chelsea. Medan flera av stjärnorna i ryss – bygget underpresterar så levererar Drogba. Med sin enorma kraft och styrka är Drogba bra i luftrummet och gör ofta mål på nick. Dessutom är hans skott av högsta kvalitet och det är inte ovanligt att han skjuter mål från positioner utanför straffområdet. Drogba gjorde ett mål på två matcher för sitt Elfenbenskusten i VM i Tyskland sommaren 2006. I klubblaget har han gjort fem mål på sex gruppspelsmatcher i Champions League och 15 mål på 25 matcher i Premier League, vilket gör att han toppar bägge skytteligorna.


 

  4. Francesco Totti


 

Francesco Totti har spelat i AS Roma hela sin karriär. Säsongen 2003/2004 svarade Totti för 20 ligamål (för övrigt personligt rekord) ett bra facit med tanke på att han spelade som Trequartista (släpande anfallare) vid många tillfällen. Efter EM 2004 fick Totti utstå hård kritik i framförallt svensk press. Efter detta hade han stora funderingar på att sluta i landslaget. Han bestämde sig dock för att inte lämna innan det italienska landslaget vunnit ett mästerskap. 2006 fick han så göra tack vare VM-guldet i Tyskland. Han är Romas bästa målskytt genom tiderna. Med en fantastisk blick för spelet kan Totti hitta alternativ som ingen annan kan. En utmärkt framspelare och en bra målskytt med underbar teknik och känsla. 13 Serie A – mål och 3 CL – mål, har det blivit hittills.


  5. Zlatan Ibrahimovic 

Den bäst betalde spelaren i Serie A. ”Ibra” kan göra det mest oväntade på en fotbollsplan. Trots sin extrema fysik har han en underbar teknik. Holländsk mästare, vann den holländska cupen två gånger, italiensk mästare två gånger (dock fråntagen dessa titlar pga Serie A skandalen), italiensk cupguld, årets spelare i Juventus 2005, Italiens bästa utländska spelare 2005 och Guldbollenvinnare 2005. I EM 2004, i matchen mellan Sverige och Italien, gjorde Zlatan Ibrahimovic ett av turneringens mest uppmärksammade mål då han lobbklackade bollen in i mål i den 85:e minuten. Hans första säsong i Juventus blev en succé då han gjorde 16 mål i Serie A. Denna säsongen har han gjort tio mål för sitt Inter.


 

6. Miroslav Klose


 

Den polskfödde tysken gjorde fem VM – mål 2002, varav fyra på nick. Han är en box – spelare av yppersta världsklass. Underbar fysik och en utpräglad målskytt. 1 VM – silver och 1 VM – brons. 2006 gjorde han 25 mål och 13 assist, på 26 bundesliga – matcher. Samma år blev han även VM:s skyttekung på 5 mål. Inte nog med det. Han vann även Guldskon. I år har han gjort 11 mål för Werder Bremen.


  

7. Wayne Rooney


 

Han är den yngsta målskytten i Englands fotbollslandslag. Gjorde som 16-åring sitt första Premier League mål för Everton. Han har en extrem vilja, fysik och snabbhet. Är även väldigt teknisk och har ett bra skott. Under EM 2004 gjorde Rooney fyra mål på lika många matcher för England. Förra året gjorde han 19 mål för Manchester United. Under detta året har han hunnit med att göra 10 mål.


 

 8. Luca Toni


 Luca Toni har ett enormt målsinne. Han är en oerhört smart fotbollsspelare. På två säsonger (2003 – 2005) gjorde Luca Toni 50 mål för Palermo. Efter det blev han såld till Fiorentina. Även här blev det succé. 31 mål gjorde att han prisades med Guldskon.

Tillsammans med Gabriel Batistuta och Kurre Hamrin har han gjort flest mål under en säsong i Fiorentina, 26 mål. 1 VM – guld. 11 mål har det blivit i år.


 

 9. Hernan Crespo


 

Argentinaren har varit runt i många klubbar. Å andra sidan är det riktiga storklubbar. River Plate, Parma (där han för övrigt gjorde 62 mål på 116 matcher), Lazio, Inter, Chelsea och Milan. Har gjort sig känd som en utpräglad målskytt i samtliga klubbar. Han är en smart spelare med näsa för mål. Argentinsk ligamästare tre gånger, engelsk ligamästare två gånger, vunnit italienska cupen, vunnit UEFA – cupen och den italienska skytteligan, samtliga en gång. Har gjort 7 mål i år.

 

 

 10. Fernando Torres


 

El Niños främsta styrkor är snabbhet och teknik. Har gjort 65 mål på 149 matcher för Atletico Madrid och 14 mål på 39 matcher för Spanien. I VM 2006 gjorde han tre mål. Trots sin relativt unga ålder är han en av Spaniens bästa fotbollsspelare.  Har gjort 7 mål i år.


"Anders Wendin är den nya Ulf Lundell"

Moneybrother. Eller, Pengabrorsan. Engelska vs Svenska. Anders Wendin tolkar Engelska låtar på sin senaste skiva. Fan vad lamt, var min första tanke när jag fick reda på hans språkexperiment. Däremot blev jag riktigt positivt inställd till hans beslut om att göra en skiva på svenska. But still, varför inte skriva helt egna texter?
Fantasi, var tanken som slog mig när jag fick reda på albumets namn. Pengabrorsan. Fyndigt. Trots min relativt negativa inställning har jag nu kastat mig in i det fantasifyllda experimentet. Och jag har avverkat skivans tre första låtar. Mitt första intryck är faktiskt bra. Men det återstår fortfarande några spår på skivan innan jag kan bedöma helheten, ur mitt perspektiv bör kanske tilläggas.

Jag har även läst lite recensioner av skivan. "Han låter lite som Lundell". Ja, vissa journalister tycker faktiskt det. Hur de hittar likheter dem emellan är en gåta. Dagens Skiva går till och med längre. "Alla bör förstå att Anders är den nya Lundell när de hör den här skivan". Detta är något av det roligaste jag läst på länge. Varför jämföra dem? 

Första spåret på Pengabrorsan heter Dom vet ingenting om oss. Låten är bra. Och texten är ännu bättre. Ganska oväntat när det gäller Moneybrother. Mina personliga favoriter är:

Dina läppar skickar kyssar från Helsingborg
jag fick en del på telefon
är det din önskan så är det min lag
Du vet jag släpper allt och flyger ner idag

Jag ser ner
på alla som ser ner på dig
Låt dom se dig själv
Låt dom ångra sig



Att jämföra Anders Wendin med Ulf Lundell är fullkomligt galet. Moneybrother har mycket att bevisa innan han kan jämföras med Lundell. Framförallt vad gäller skrivande. För tillfället är en av favoritlåtarna med Ulf Lundell, Lit de parade. Bra text och vacker melodi. Då känns det lite klyschigt att avsluta inlägget med den texten. Men va fan. Valet är ju fritt om man vill läsa. Antingen är man intresserad, eller så är man ointresserad. Har man läst ända hit är man väl lite intresserad.


Du var alltid fullast på krogarna
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
och ditt drömda hus där
och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkull
tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
och aldrig så ensam som när morgonen kom

Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt
För dej fanns aldrig nåt mellanting
Dina läppar lika spända som din vigselring
Du levde av dikt och dog av demoner
och dränkte din oro i drömmar och rom

Med en flicka i knät och ett glas i din hand
bland skvaller och sånger och kyssar och smek
var det värme och glädje i ditt längtande land
Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
slapp du se när din svartklädde tjänare kom

Vanilj och kanel och en rosenkrans
ska du ha när du nu sagt farväl och adjö
Du begärde allt
Du brann hett och fort
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö
Det finns ingen sorg eller smärta kvar
Bara en tanke då och då på flydda dar
Vanilj och kanel och en nyponroskrans
och rymden som fylls av kvinnornas sång

Ett tidsfördriv att dö för

Plugg, plugg, plugg. Det är det enda som händer för tillfället. Jag och Martin sitter belägrade i en av skolans datasalar. Uttråkade är vi. Inte konstigt. Plugg på en lördag. Jesper var här också. Han tröttnade nog. Nu sitter han på Bella Mare. Tittar på fotboll och äter pizza gör han också. Jävla Jesper.
Vi är så uttråkade att vi försöker hitta skäl till att göra annat. Det är ganska komplicerat. För vi kan ju inte lämna datasalen. Då får vi dåligt samvete. Så, här sitter vi alltså fast och försöker hitta på ursäkter för att inte plugga. Martin visade mig vimmelbilder från GG, eller jag kanske ska skriva GG´s så alla förstår. Det var kul. Jag kände igen några ansikten. Det är svårt att förtränga.

Om en stund ska jag och Martin äta tacos och titta på Melodifestivalen. Vilken happening. Underbart. Tacos alltså. Melodifestivalen känns mer som ett slags tidsfördriv. Jag hejar på Tommy Nilsson och Martin hejar på Uno & Irma. Kan bli spännande. Lite prestige så här på lördagskvisten. Det är det som är hela gejen. Jag blir inte glad för Tommys skull om han vinner. Nä, det är skit samma. Jag gottar mig i Martins förlust, om så blir fallet. Det är så det går till när killar ska göra något ihop. Då är det tävling. Grabbigt. Nu fick jag sms av Jesper. Han har fått polare på Bella Mare. Orättvist. Jag vill också sitta på Bella Mare. Äta, dricka, se på fotboll och få nya polare. Jag skulle kunna gå ner. Eller, nä det går ju inte. Samvetet blir smutsigt då. Det vill jag inte. Fan, nu får jag till och med dåligt samvete för mitt bloggande. Back to plugg.

Christer Fuglesang kunde hatat Frankrike

Fem minuters mörker på planeten jorden. Tanken var att planeten skulle få andas ut. En fransman var det som kom på den goda idén. I Frankrike är människorna tydligen måna om våran planet. Dom är duktiga, fransmännen. Det var tydligen mörkt i Frankrike, under fem minuter. Well done.
Här i Sverige skiter vi i vårat runda jordklot. Jag befann mig på Ljungskile folkhögskola igår. Folk hade satt upp lappar stora som planscher för att påminna alla om att släcka ljuset klockan 19.55. När klockan var 21.00 frågade Martin mig när det var som vi skulle släcka ljuset. Givetvis hade vi alltså glömt den gemensamma vackra världshändelsen. Det hade de tydligen gjort i Trollhättan också. Där släcktes inte en enda lampa, säger Aftonbladet. Aftonbladet är duktiga. Men det är en helt annan sak. Alltså. Summa sumarum. Sverige är dåliga och Frankrike är bra, enligt Aftonbladet.

Tänk att det fanns människor som sa att Zlatan var trams.
Dom hade fel, vi hade rätt. Du är den bästa vi nånsin sett.
Raderna är tagna från "Zlatan låten". Jag tänker på Robert Laul när jag hör den delen av texten. Det är inte konstigt att Zlatan dissar Aftonbladet. Tröttsamma spekulationer hela tiden. Som om det var en skräll att "Ibra" tackade nej till vänskapslandskampen mot Egypten. Det är dags att Robbie Lauler, som han kallar sig själv för i sin blogg, slutar hetsa vår Superswede.

Massmedia. Det är vad jag sysselsätter mig med nu för tiden, förutom att blogga då. Massmediekunskap är intressant men ack så jobbigt. Vi har fått en mängd frågor som ska besvaras och vara inlämnade på måndag morgon. Jag är inte direkt van med den typen av studerande. Man blir nog lite bortskämd på den här utbildningen. Så mycket praktiskt och roligt arbete. Passar mig bra. Och tur är väl det. Två höjdpunkter som jag blickar fram emot är praktiken, på GP, och repotageresan till Amsterdam.

Av någon konstig anledning tänker jag på Christer Fuglesang. Vad hade hänt om han var uppe i rymden igår? Hade han kört vilse?
Om tio minuter öppnar matsalen. Så jag säger som Adam Strandman. Mat!


Det där med musiksmak

Jaha. Då har jag kommit till stadiet på min blogg då jag ska "skärpa mig och skriva något roligt". 
Hmm. Tjaa, jag kan meddela att jag och Jesper är vänner igen. Tydligen trampade jag min kamrat på tårna då jag beskyllde honom för att tycka om "tonårspop". Men som sagt nu är vi kompisar igen.
 - Jag överreagerade nog lite, sa Jesper för en liten stund sedan.

När vi pratade om hans musiksmak kastade jag mer skit på honom. Jag sa att jag tyckte hans smak var otroligt blandad. Ganska omgående efter mitt, i efterhand ogenomtänkta, uttalande slog det mig. Är det någon som har en otroligt blandad smak så är det, nog, jag.

Därför kommer kanske personen som tycker jag ska skärpa mig och skriva om något annan än bara fotboll bli lite glad. Vid en eftertanke är det ju sant. Jag har bara bloggat om fotboll denna veckan.
Hur som helst. För att slå två flugor i en smäll, Jesper och Eva, är detta inlägget tillägnat er.
Här kommer min otroliga blandning vad beträffar musiksmak.


Johnny Winter, Fleetwood Mac, Jimi Hendrix, John Lee Hooker, BB King, Eric Clapton, Jonny Lang, John Mayall, Muddy Waters, Alice In Chains, Audioslave, Faith No More, Guns N’ Roses, Iron Maiden, Kiss, Led Zeppelin, Manowar, Metallica, Ozzy, Sabbath, Queens Of The Stone Age, Rage Against The Machine, Skid Row, Soundgarden, Whitesnake, Wolfmother, The Bends, Imanu él, Grateful Dead, kent, Ani Di Franco, Hullers, Björn Afzelius, Animals, Arctic Monkeys, Backyard Babies, Bad Cash Quartet, Beatles, Jayhawks, Golden Smog, Blind Melon, Blå Tåget, David Bowie, Johnny Cash, Box Tops, Broder Daniel, Kelly Family, Kate Bush, Placebo, Caesars, Cardigans, Peter Gabriel, Clash, Leonard Cohen, Coldplay, Counting Crows, Cranberries, Creed, Creedence, Sheryl Crow, Cure, Ulf Dageby, D.L.K, Lars Demian, Depeche Mode, Neil Diamond, Dire Straits, Doors, Bob Dylan, Eagles, Ebba Grön, Echo & The Bunnymen, Eldkvarn, Eskobar, Faces, Marianne Faithfull, Foo Fighters, Simon & Garfunkel, Gasolin, Gerry & The Pacemakers, David Gray, Green Day, Ted Gärdestad, Ben Harper, Hellacopters, Håkan Hellström, Hives, Anna Stadling, Hoola Bandoola Band, John Holm, Imperiet, Barn, Grace, Jefferson Airplane, Emil Jensen, Jethro Tull, Jewel, Johan Johansson, Magnus Johansson, Jack Johnson, Janis Joplin, Joy Division, Kinks, Knife, Emmylou Harris, Laleh, Peter Lemarc, Daniel Lemma, John Lennon, Granada, Magnus Lindberg, Live, Ulf Lundell, Lynyrd Skynyrd, Ola Magnell, Mamas & Papas, Janne Önnerud, Dave Matthews, John Mayer, Maria McKee, Melody Club, Katie Melua, Mew, Lisa Miskovsky, Joni Mitchell, Mogwai, Moneybrother, Van Morrison, Morrissey,  Mörbyligan, Gianna Nannini, Nationalteatern, Nina Rochelle, Nirvana, Noice, Heather Nova, Totta Näslund, Oasis, Paus, Pearl Jam, Britta Persson, Kristofer Åström, Tom Petty, Pink Floyd, Placebo, INXS, Pogues, Iggy Pop, The Stooges, Queen, R.E.M, Radiohead, Ramones, Lou Reed, Rolling Stones, Timo Räisänen, Sigur Ros, Smashing Pumpkins, Smiths, Sounds, Soundtrack Of Our Lives, Bruce Springsteen, Steppenwolf, Stone Roses, Strebers, Stefan Sundström, Tages, Ten Years After, Anna Ternheim, The Ark, Westboys, Thåström, Imperiet, U2, Velvet Underground, Jojje Wadenius, White Stripes, The Who, Lars Winnerbäck, Yardbirds, Neil Young, Sophie Zelmani, Kalle Baah, Cornelis Vreeswijk, Joss Stone, Chris Cornell, T.L.K, Postgirobygget, The Kids, Bob Marley, Minor Majority.

Jag har definitivt glömt någon i all hast.