wickan78

Två unga pojkar med målmedvetna blickar står med varsin fot på den kritvita linjen som markerar fotbollsplanens långsida. I sina händer har de autografblock och penna. När Groningens träning är slut tävlar pojkarna om vem som kommer först till sin idol. För Rasmus Lindgren, 22, är situationen densamma som för vilken stor fotbollsstjärna som helst.

 - Jag har hög status i Groningen, säger Rasmus Lindgren på bred skånska samtidigt som han rycker på axlarna.

Men först ett tryck på rewind-knappen. Fyra år tillbaka i tiden.

Rasmus Lindgren är 18 år. Han har precis gjort sin första seniorsäsong med Landskrona BOIS. Ett allsvenskt inhopp och några imponerande insatser för Sveriges juniorlandslag blir facit för den talangfulle mittfältaren. Det renderar i att utländska klubbar får upp ögonen för den unga spelarens fotbollstjänster. I sin ena hand håller han ett kontraktsförslag från Landskrona och i andra ett kontraktsförslag från Ajax.

 - Det var Janne Jönsson som tränade Landskrona. Föreningens erbjudande visade tydligt att de inte trodde på mig. Det var ett dåligt kontrakt de ville att jag skulle signera, berättar han.

Därför behövdes ingen lång betänketid innan flyttlasset gick till Amsterdam. Kontraktet från Ajax vägde tyngre än att stanna i Sverige och etablera sig.

Rasmus Lindgren är en avslappnad fotbollsstjärna. Han ser självsäker ut i sitt vita linne som pryds av ett svart hundben på bröstet. De svarta jeansen är uppkavlade nertill och hans låga vita tygskor bekräftar att han är modemedveten.

 - Idag är jag riktigt nöjd att jag tog chansen och flyttade. Jag kanske aldrig hade kommit utanför Sverige annars. Men visst, det var tufft i början och jag minns att jag frågade mig själv va fan jag gör här.

Han tittar upp och fryser blicken. Tystnaden blir påtaglig och det känns som om han glömt tiden i Ajax. Men inte, han vill bara att historien ska återges så korrekt som möjligt.

 - Alltså, jag lirade i ungdomslaget första halvåret. Sedan var jag i b-truppen i ett år. Därefter kom vändningen, det började gå bra. Jag blev uppflyttad i a-laget av lagets dåvarande tränare Ronald Koeman. Han trodde på mig vilket visade sig när jag fick debutera mot NAC Breda. Då kändes det som att jag hade lyckats.

Det blev en lyckad debut och Ajax vann med 2-1. Det blev ytterligare fyra a-lagsmatcher det året. Sedan tog Danny Blind över tränarsysslan i Ajax.

 - Jag hade ett snack med Danny. Vi var nio mittfältare i truppen, varav sju var landslagsspelare. Jag ville spela och utvecklas därför passade det bra att Groningen ville ha mig riktigt mycket.

Fortfarande på arenan men femtio meter från planen finns tränarens kontor, kök och lekrum för barnen som hellre vill busa än titta på pappornas matcher. Det finns även ett stort allrum med bar, biljardbord och soffgrupper. På storbildsteven och från de två fönstren kan man titta på matcherna, trots att planen ligger femtio meter bort.

- Det här är players room. Här brukar vi hålla till mellan träningspassen. När vi har hemmamatcher är spelarnas anhöriga här.

"Would you like some soup?" Groningens tränare Ron Jans tittar ut från det lilla köket. Samtidigt som han sätter sig och slurpar rykande soppa ur sin skål berättar han om sitt fynd.

 - Jag såg Rasmus spela för Ajax och eftersom han hade svårt att ta en ordinarie plats där så ville jag låna honom. Vi lånade honom i ett år och jag är mycket glad över att han trivs bra hos oss. Han är en väldigt smart spelare som har ett mycket bra passningsspel, en defensiv innermittfältare av hög klass. Därför köpte vi honom. Nu gör han sin tredje säsong för Groningen.

"Hot." Soppan är fortfarande varm.

 - Rasmus är lagets viktigaste spelare. Jag bygger mitt lag kring honom. Han har väldigt hög status i Holland. Om jag hade varit svensk förbundskapten så hade han definitivt fått chansen i landslaget, framförallt för hans insatser den här säsongen. Rasmus hade stor del i att vi var nära att kvalificera oss för Champions League i år, säger Ron Jans.

Rasmus rodnar när han hör sin tränares fina ord, men det blyga övergår snabbt till stolthet och hans haka höjs ett par centimeter.

Trots skåningens stjärnstatus i Holland är det inte många på andra sidan Östersjön som känner till honom. Den svenska mediala uppvaktningen är väldigt liten. Han är den blågule spelaren i Eredivisie, holländska ligan, som det skrivs minst om i Sverige.

 - Jag tror det beror på att jag inte etablerade mig i Allsvenskan innan jag valde proffslivet. Det är tråkigt när flera andra svenskar som spelar här nere får uppmärksamhet. Visst gör några av dem bra ifrån sig men jag känner mig lite bortglömd i Sverige, säger han.

Då är det skillnad med uppmärksamheten han får i holländsk media. Tidningar och tv följer Rasmus med stort intresse, fast inte bara hans insatser på fotbollsplan. Hans stora musikintresse är känt i hela landet.

 - Haha, det där är uppförstorat. Det stämmer att jag har ett stort musikintresse, men det är konstigt att holländarna tycker att det är uppseendeväckande. Allt snack om mitt musikintresse började när jag var på en konsert i Amsterdam. Då spelade jag i Ajax och tydligen var det en journalist som såg mig på konserten. Sedan satte cirkusen igång och jag har medverkat i flera reportage om intresset.

Han kategoriserar sin musiksmak som indiepop. Johnossi, Killers, Razorlight och Håkan Hellström är några av favoriterna. Nu har även intresset att lyssna på musik övergått till att utöva det själv.

 - Jag och min norska lagkamrat Erik Nevland har börjat ta gitarrlektioner. Det går ganska bra faktiskt. Erik är nog lite bättre... men han övar mer, tillägger Rasmus snabbt.

Rasmus Lindgren är ett välkänt och etablerat namn i Holland, trots det har inte Lars Lagerbäck varit och studerat Groningens nyckelspelare.

 - Jag tycker att jag borde få chansen i landslaget. Speciellt eftersom jag gjort en bra säsong i år. Det är tråkigt att de svenska förbundskaptenerna går på trygghet och ofta väljer spelare som varit med förr.

När Sverige förlorade EM-kvalmatchen mot Nordirland i mars valde Lars Lagerbäck att starta matchen med tre allsvenska mittfältare. Rasmus tror att det hade varit enklare att slå sig in i landslaget om han spelat i Allsvenskan.

 - Det är konstigt att jag ska få en nackdel av att ha stuckit från Sverige tidigt. Men jag försöker inte tänka på landslaget för mycket. Det är bara att fortsätta prestera och hoppas att chansen kommer. Att flytta till Sverige är inte alls aktuellt. Jag har kontrakt till 2010, sedan vill jag vidare utomlands.

Eftersom Rasmus Lindgren är defensiv innermittfältare är det Tobias Linderoth och Daniel Andersson som han konkurrerar med. Mot Nordirland var den förstnämnde skadad och inte ens med i truppen och den sistnämnde spelade hela matchen.

 - Jag tror att jag är bättre än Daniel Andersson. Men jag tycker han får oförtjänt mycket skit. Han är underskattad, säger han.

Groningen satsar hårt för att etablera sig som en holländsk toppklubb. Föreningen har nyligen förstärkt truppen med den svenska ytterbacken Fredrik Stenman från Bayer Leverkusen, han ansluter till Groningen 1 juli. Den nybyggda arenan, Euroborg, är stadens hjärta. Förutom en fotbollsplan och läktare finns även casino, restauranger, biograf, högskola och parkeringshus inbyggt i den ståtliga grå arenan.

Rasmus blickar ut över den nyklippta gräsmattan som dränks av solen. Plötsligt rycker han till. Det är något som inte stämmer.

 - Hey! Vad spelar du för musik?

En holländsk man som testar ljudet inför kommande hemmamatch tittar helt oförstående på lagets stjärna. Sedan stängs musiken av. Rasmus skrattar och skakar på huvudet.

 - Dansband. Jag förstår inte varför hela Holland älskar dansband.

Förra året slutade Groningen femma i ligan och i år placerade laget sig som åtta. Föreningens fina resultat har gjort att andra klubbar visat intresse för lagets stjärnor. Under en längre tid har det spekulerats i en övergång för Rasmus Lindgren till årets ligamästare PSV Eindhoven.

 - Jag vet om ryktet. Ronald Koeman tränar PSV och det var ju han som plockade upp mig i Ajax a-trupp. Men jag fokuserar på Groningen. Våra fina resultat och den nybyggda arenan visar att klubben är på gång.

Han stoppar sina händer i bakfickorna på jeansen och kisar upp mot läktarens ena kortsida. En svensk flagga hänger över en reklamskylt. Det är när Lars Winnerbäck sjunger om någon som har solen i ögonen och skuggorna bakom sig trots allt som hela historien om Groningens svenska fotbollsstjärna plötsligt blir begriplig.






Foton: Eva Oikari

Här följer årets lag 2007:

Målvakt: Iker Casillas - Real Madrid
Casillas svaga sida har tidigare varit hans ojämnhet. Han har haft en dålig förmåga att blanda bra insatser med dåliga. I år har han dock varit jämn och oerhört stabil i sitt målvaktsspel. Vann förra säsongens ligaspel och i skrivande stund ser han ut att försvara mästartiteln. Det är imponerande.

Defensiv mittfältare: Andrea Pirlo - Milan 
Pirlo är förmodligen världens klokaste fotbollsspelare. En riktig vinnarskalle som är ruskigt bra på att döda matcher för att få resultat att stå sig. Passningsspel, känsla, precision och skott av yppersta världsklass. Vann Champions League med Milan.


Mittfältare: Kaka - Milan
Brassen kan numera titulera sig som världens bästa fotbollsspelare. Och det är stort. Ligger bakom det mesta av Milans anfallsspel. Blev stor matchhjälte när Manchester United åkte ur Champions Leagues semifinal. I finalen ordnade han en frispark som ledde till mål innan han assisterade Inzaghi. Därmed vann Milan turneringen. Snabb, teknisk, underbar speluppfattning och härlig känsla kännetecknar Kaka.


Mittfältare: Cesc Fabregas - Arsenal
Den 20-årige spanjoren kommer med i årets lag på grund av hans fantastiska säsongsinledning i Premier League. I juni blev han framröstad till Arsenals bästa spelare under den gångna säsongen. Har tagit ett ännu större ansvar sedan Henry lämnade klubben. Startade årets säsong med att göra elva mål och sju assist på de 16 första matcherna. Blev framröstad till månadens bästa spelare i Arsenal under augusti, september och oktober. Inte nog med det. Han blev även utsedd till månadens bästa spelare i Premier League under september.
Har slagit sig in i Spaniens landslag. Har i år tagit steget till att jämföras med de riktigt stora spelarna. Teknik, speluppfattning, känsla, skott, smidighet och snabbhet är den lille lirarens signum.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport.
Juldagarna är fyllda av idrott. Framförallt fotboll. I går såg jag Arsenal-Tottenham, Liverpool-Portsmouth och
Roma-Sampdoria.
Idag bjuds vi på ännu mer fotbollsgodis i form av två högklassiga matcher. Italienska derbyt Inter-Milan är först ut och i kväll stundar El Clásico, Barcelona-Real Madrid. Jag har tänkt att utse årets lag här på bloggen. Men självklart måste de här matcherna spelas först. Vissa av dagens aktuella spelare är på gränsen till att komma med i mitt lag och de ska därför få chansen att kliva fram och visa upp sig i de stora sammanhangen.

Bäst i går var utan tvekan Francesco Totti. Romas lagkapten gjorde en oväntad comeback efter att han varit borta från fotbollen i två månader. Jag hoppas verkligen att alla som tvivlar på Totti såg matchen i går. Förutom att han gjorde båda målen när Roma vann med 2-0 så var han planens dominant. Ingen spelare i världen besitter Tottis speluppfattning och känsla. Spelare som Fabregas kan, som i går, blixtra till under en match och bjuda på en formidabel klackassist. Men i det stora hela så har Totti en storhet som är få förunnat. Det visade han än en gång i går. Nu återstår det att se om il capitano platsar i årets lag.

1. 747 - Förmodligen den kentlåten som jag har hört flest gånger. Känslan är fylld med en stor blandning av glädje och sorg. "Du är värd att dö för. Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still". Fantastisk textrad.

2. Utan dina andetag - Joakim Bergs finaste text om hur det verkligen är att vara kär.

3. Halka - Första gången jag hörde Halka så sög den tag i mig direkt. Sedan dess har den alltid varit en av mina favoritlåtar med kent. Det är ett härligt driv i melodin.

4. Innan allting tar slut - Riktigt bra text och Joakim Berg fångade mig med låten när han spelade den för ett italienskt fan i kent-dokumentären.

5. Slutsats - En personlig favorit som bandet vanligtvis väljer bort när det vankas konsert. Senast låten spelades live var under deras turnéavslutning i Globen-2002. Mitt i låten gick Martin Skölds ena bassträng sönder. Till min stora glädje valde kent att spela om låten och jag kunde därför stoltsera med att jag fick höra den en och en halv gång.