Jan Huokko bryter sitt kontrakt med Leksand.
Det var som fan!
Såg annars fram emot en del sköna läktarramsor i hockeyallsvenskan.
Så, vad händer nu?
Karriärbyte?
Eller spel utomlands?
* * *
Freddie Wadling gästade Weeping Willows.
Nog för att Magnus Carlssons röst är enormt bra, men Freddies är bland det bästa jag hört.
Göteborgaren gjorde två hyfsade låtval också. Radioheads Karma Police och Lou Reeds Perfect Day.
* * *
Det stormar.
Vad fan ska jag göra i höst?
Expressen, Fotbollskanalen, Uppsala Nya Tidning eller Nyheter24. Vad vill jag?
Det är frågan som jag ställer mig.
Fick ett mejl av Hermann Dill för någon dag sen. Tydligen är jag shortlistad av Nyheter24. Ska bli en jättesatsning av två riktiga stekare och Herr Dill ska tydligen bli sportchef. Spännande grej. Lite som att vara med i någon journalistisk version av Manager.
* * *
Och så är det där förbannade mörkret på väg emot mig och alla er andra - än en gång. Likt en oslagbar Bolt kommer det farandes. Kommer ihåg förra året när jag sa till Angelica att det nog var första gången som mörkret var okej. Jag vet inte vad som var okej den gången. Kanske berodde det på henne? Kanske på mig själv, eller Ljungskile? Kanske en blandning av alltihop? Vad fan vet jag, men jag våndades inte under hösten och vintern. Ljungskile var bra på många olika sätt. Efter en bra dag i skolan spelade man innebandy, käkade med Martin och Jesper, krossade dom i diverse spel, gick in på sitt rum och gjorde någon form av ritual med levande ljus och tittade på film eller lyssnade på musik, då var det mest Ternheim och Zelmani. Låter kanske löjligt för vissa, men det är oerhört bra minnen.
Just musiken är ju viktig när det mörknar, kanske är det rentav det bästa vapnet för att skydda sig från att vantrivas. Är det bara jag som plockar fram de lugna och behagliga artisterna när hösten kommer? Kvinnliga artister dessutom. Varför gör man det - varför gör jag det?
* * *
Peter Jonssons intervju med Sanna Kallur, efter häckvurpan, var klockren! Oerhört bra av SVT-reportern.
Han fick henne att börja gråta i direktsändning! Hur bra är inte det!?! Hans jobb är att göra bra teve. Att ställa de frågorna folk vill ha svar på. Nu råkade Sveriges mest folkära idrottsutövare få en provocerande fråga efter att ha gjort bort sig i OS. Hon besvarade Jonssons undran genom att börja lipa, rakt in i rutan, rätt in i soffpotatisarnas hjärtan, vissa satte nog fanimig ostbågarna i halsen!?!